Sommartiden ebbar ut
värme och ljus tar farväl
långsamt men ändå tillslut
vaknar höstens slumriga själ.
Höstvindar smyger sig på,
kyla och frost sätter i.
Bistert men trots det ändå
med en friskhet och skönhet däri.
Mörkerkvällar, stjärnklar natt.
Månen är full och han ler.
Skådar jorden och tänker nog att
det är vackert det som han ser.
©JessicaOlsson1991
Så vackert!
SvaraRadera