Världen står i brand

ett nytt decennium dagas
och världen står i brand
jag ser hur ondskan frodas
ur sinnen, över land

i oförstånd och ilska
föds agg och nonchalans
i trångsynthet och vrede
förloras all balans

jag känner mig så maktlös
så liten på vår jord
vad hjälper mina bidrag?
vad hjälper mina ord?

i natt så brinner världen
likväl som varje natt
och fattigdomens plågor
stjäl hopp och lyckoskratt

jag ser mig själv i spegeln
med skuld och vankelmod
och önskar jag förmådde
att undsätta vår jord

©JessicaMarieOlsson2020
(bild från Pixabay)

I mina barnbarns ålderdom

I mina barnbarns ålderdom

finns trädens grönska kvar?

Finns doft av hägg och mandelblom,

är jorden odlingsbar?

Är havet blått och fjället vitt

är ängens mylla ren?

Surrar bin bland törnrosblad,

finns kryp vid stock och sten?

Kan havsörn siktas högt i skyn

och svanar par om par?

Finns gädda gömd bland skär och vass,

finns säl och tärnor kvar?

Hörs fågelsång i skogens snår

far sländan över sjön?

Ses fjärilsvinge gul och klar,

bland björkar, asp och lönn?

I mina barnbarns ålderdom

finns världens skönhet kvar?

Har allas ögon öppnats då?

Har frågor funnit svar?

Minns man mormors tid som då

vi mist vår sista chans?

Eller som den ödesstund

när världen kom till sans?

©JessicaMarieOlsson2019

Så liten är min röst

Så många öppna dörrar
och frågor utan svar
Så många fagra löften,
attack och självförsvar

Jag suckar lugnt och tänker
att tiden har sin gång
Jag lyssnar till mitt inre
i livets följetong

Mitt lilla jag i världen,
så liten är min röst
Min lilla stund på jorden
i hoppet finns all tröst

@JessicaMarieOlsson2018

Hjärtan kvar att nå

Så mycket kvar att göra
så mycket kvar att se,
så många ord att säga
och kärlek kvar att ge.

Hur länge jag än lever
är livet alltför kort
att hinna allt jag önskar
att slippa välja bort.

Ju fler av livets dagar
som går och är förbi,
ju större blir min ängslan
att nåt ska utebli.

Så mycket kvar att finna
så mycket kvar att få,
så många ord att skriva
och hjärtan kvar att nå.

JessicaMarieOlsson2017

Årets helg

Våren- årets fredag

              så oförbrukat fri                

Allt är ännu ogjort

vadhelst kan ännu bli

Sommarn- årets lördag

förgängligt underbar

Vill spara och bevara

förgäves hålla kvar

Hösten- årets söndag

en skön melankoli

Vemodiga känslor

att snart är allt förbi

Vintern- årets nätter

en dvala mörk och lång

Fjärilslikt jag väntar

på liv i min kokong

©JessicaMarieOlsson2017

Det väntande året

 Ser du det väntande året?

Ser du dess oskrivna blad?

Ser du hur valen står öppna,

hur utsikter står där på rad?

Lägen att välja det rätta.

Dagar att våga nåt nytt.

Stunder att se och förändra

de skuggor av året som flytt. 

©JessicaMarieOlsson2017

Du kom tillbaka

du kom tillbaka
jag visste väl det
att glimten i ögat fanns kvar

du kom tillbaka
jag visste väl det
att du inte var onåbar

nu dröjer du kvar i min närhet
nu delar du tankar och tid
nu öppnar du dörren till världen
nu ser jag din sinnesfrid

du kom tillbaka
jag visste väl det
att pojken du varit fanns kvar

du kom tillbaka
jag visste väl det
att din livslust var ohejdbar

©JessicaOlsson2016

Låt varje hopp få gro

Ljus kan bli till mörker

så obönhörligt fort

och allt som verkat litet

blir uppslukande stort

Tiden blir en fästning

där varje litet val

är inlåst och förstenat

och göder samvetskval

Minnesbilder spelas

på nytt och om igen

i drömmar och i tankar

betvivlas sanningen 

Mörkret verkar evigt

och ljuset fjärran bort

glädjen oåtkomlig

så obeständigt kort

Bevara då en ljusglimt

låt varje hopp får gro

längst in i all förtvivlan

finns frön av framtidstro
©JessicaMarieOlsson2015