Före och efter

Lyssna på den fina tonsättningen av min dikt.

Text: Jessica Olsson,

Musik och gitarrspel:  Johan Halmén

Före och efter

det finns ett före, det finns ett efter

det finns ett nu och det finns ett då

runt nästa hörn kan väl ingen blicka

så var försiktig men fortsätt gå

det finns en morgon, det finns en framtid

den ligger dold nu och oblickbar

den göms i mörker och dunklet skrämmer

vad finns i morgon, vad har jag kvar?

när oron gnager, när rädslor samlas

när ovissheten blir allt som finns

låt ljuset skymta, låt hoppet spira

låt andras godhet bli det vi minns

det finns ett före, det finns ett efter

det finns ett nu och det finns ett sen

kanhända blir ingenting som förut

men efter natten gryr dag igen

@JessicaMarieOlsson2020

I mina barnbarns ålderdom

I mina barnbarns ålderdom

finns trädens grönska kvar?

Finns doft av hägg och mandelblom,

är jorden odlingsbar?

Är havet blått och fjället vitt

är ängens mylla ren?

Surrar bin bland törnrosblad,

finns kryp vid stock och sten?

Kan havsörn siktas högt i skyn

och svanar par om par?

Finns gädda gömd bland skär och vass,

finns säl och tärnor kvar?

Hörs fågelsång i skogens snår

far sländan över sjön?

Ses fjärilsvinge gul och klar,

bland björkar, asp och lönn?

I mina barnbarns ålderdom

finns världens skönhet kvar?

Har allas ögon öppnats då?

Har frågor funnit svar?

Minns man mormors tid som då

vi mist vår sista chans?

Eller som den ödesstund

när världen kom till sans?

©JessicaMarieOlsson2019

Så liten är min röst

Så många öppna dörrar
och frågor utan svar
Så många fagra löften,
attack och självförsvar

Jag suckar lugnt och tänker
att tiden har sin gång
Jag lyssnar till mitt inre
i livets följetong

Mitt lilla jag i världen,
så liten är min röst
Min lilla stund på jorden
i hoppet finns all tröst

@JessicaMarieOlsson2018

Hjärtan kvar att nå

Så mycket kvar att göra
så mycket kvar att se,
så många ord att säga
och kärlek kvar att ge.

Hur länge jag än lever
är livet alltför kort
att hinna allt jag önskar
att slippa välja bort.

Ju fler av livets dagar
som går och är förbi,
ju större blir min ängslan
att nåt ska utebli.

Så mycket kvar att finna
så mycket kvar att få,
så många ord att skriva
och hjärtan kvar att nå.

JessicaMarieOlsson2017

Hur många?

Hur många?
På hur många foton
finns jag
i främmande hem
fångad i förbifarten
bakom någon ovetande?

I hur många rader
finns jag
beskriven och nämnd
mind där med blyertspenna
gömd i någons diktsamlingar?

Och hur många andra
finns här
på foton och film
glömda i byrålådor

alla lika oanande?

En stund

En stund vill jag nog låtsas
Att ingen ondska är
Ett ögonblick få glömma
Att allt ej är såhär;

Kärleken så självklar
Så tillitsfull och varm
Du väntar inget annat
du sover på min arm

Så farlig är nu världen
Så skrämmande och stor
Så hjälplöst liten är jag
Din skyddare, Din mor

En stund ska jag nog låtsas
Att inget farligt är
Att inget ont kan nå dig

Att allt förblir såhär.

 ©JessicaMarieOlsson