Världen står i brand

ett nytt decennium dagas
och världen står i brand
jag ser hur ondskan frodas
ur sinnen, över land

i oförstånd och ilska
föds agg och nonchalans
i trångsynthet och vrede
förloras all balans

jag känner mig så maktlös
så liten på vår jord
vad hjälper mina bidrag?
vad hjälper mina ord?

i natt så brinner världen
likväl som varje natt
och fattigdomens plågor
stjäl hopp och lyckoskratt

jag ser mig själv i spegeln
med skuld och vankelmod
och önskar jag förmådde
att undsätta vår jord

©JessicaMarieOlsson2020
(bild från Pixabay)

I mina barnbarns ålderdom

I mina barnbarns ålderdom

finns trädens grönska kvar?

Finns doft av hägg och mandelblom,

är jorden odlingsbar?

Är havet blått och fjället vitt

är ängens mylla ren?

Surrar bin bland törnrosblad,

finns kryp vid stock och sten?

Kan havsörn siktas högt i skyn

och svanar par om par?

Finns gädda gömd bland skär och vass,

finns säl och tärnor kvar?

Hörs fågelsång i skogens snår

far sländan över sjön?

Ses fjärilsvinge gul och klar,

bland björkar, asp och lönn?

I mina barnbarns ålderdom

finns världens skönhet kvar?

Har allas ögon öppnats då?

Har frågor funnit svar?

Minns man mormors tid som då

vi mist vår sista chans?

Eller som den ödesstund

när världen kom till sans?

©JessicaMarieOlsson2019

Hjärtan kvar att nå

Så mycket kvar att göra
så mycket kvar att se,
så många ord att säga
och kärlek kvar att ge.

Hur länge jag än lever
är livet alltför kort
att hinna allt jag önskar
att slippa välja bort.

Ju fler av livets dagar
som går och är förbi,
ju större blir min ängslan
att nåt ska utebli.

Så mycket kvar att finna
så mycket kvar att få,
så många ord att skriva
och hjärtan kvar att nå.

JessicaMarieOlsson2017

Det väntande året

 Ser du det väntande året?

Ser du dess oskrivna blad?

Ser du hur valen står öppna,

hur utsikter står där på rad?

Lägen att välja det rätta.

Dagar att våga nåt nytt.

Stunder att se och förändra

de skuggor av året som flytt. 

©JessicaMarieOlsson2017